Arkiv
trygghetszon

  • 16 april 2014

    Den första övningen

    Inga kommentarer

    Den första övningen i mental träning är att förstå att mental träning inte är så ruskigt komplicerat.

    När jag berättar för människor att jag är mental tränare så brukar de säga nåt i stil med ”Oj, det låter svårt” eller ”Jahaaa, sånt där skulle jag aldrig kunna lära mig” eller ”ZzzZzzZzz”. Oavsett respons så är mental träning vare sig särskilt svårt eller tråkigt. Faktum är att du säkerligen utövar MT oftare än du tror!

    Jag har verkligen toppenmänniskor runt mig, människor som tar fram det allra bästa ur sig själva. Men jag är ingen extraordinär vänplockare som bara tar ut russinen ur kakan. Nejnej, jag har funnit vissa av mina vänner genom olika skeden i livet och vissa av dem har funnit mig. Att finna en vän är egentligen ganska enkelt, men att sen behålla vännen år ut och år in – det är sport. Det som tycks göra att många lätt kan behålla sina vänner är att man oftast fokuserar på det som är bra med personen – detta kan ställas i kontrast till många parrelationer där man istället notoriskt väljer att fokusera på det som är dåligt och sen inte förstår varför det går åt helvete (yep, been there, done that.. kanske blir mer om det i ett senare inlägg under kategorin ”Total failure”). Men för att återgå till de fantastiska vännerna så tänkte jag ge er några konkreta tips på hur mental träning speglas i var och varannan av de mina och hur det inte alls är svårt att få inspiration till bloggar/föreläsningar när man har dem runt sig.

    Igår ramlade det in ett klockrent exempel och jag varnade henne för att det här kommer upp på bloggen imorgon. Personen i fråga ska på måndag göra något som hon inte tycker är jätteroligt. Något som hon drar sig för med som hon ändå vet att hon behöver göra och som hon nånstans ändå vill göra. Hon ska helt enkelt ta sig ur sin trygghetszon. Detta är något som är kämpigt för alla människor och de som säger att de inte har något problem med det har förmodligen inte förstått att de aldrig har klivit ur den zonen. Vissa har också en större zon än andra och kan därför röra sig mer fritt – men det lik förbaskat jobbigt när det väl kommer till kritan och gränsen måste överskridas. Men DÅ, mitt i detta samtal så berättar min vän att hon är så stolt över sitt bungyjumphopp och att detta finns inspelat på film. Så på måndag ska hon sätta i filmen i DVDn, sen ska hon spola fram till själva uthoppet, där ska hon frysa bilden precis när hon har tagit klivet utanför kanten: ”Klarar jag att hoppa ut från 134 meters höjd så ska jag väl klara det här!”

    Och där mina vänner har ni en klockren mental träningsövning! Att det här skulle vara mental träning var inget som min vän tänkte på när hon skrev det. Men det är det. Utan tvekan!

    Hur många sådana här exempel kan ni finna när ni börjar fundera? I ditt eget liv och i andras. Personer som vågar utvecklas. Personer som gör det de tror på emot alla odds. Personer som står framför spegeln och peppar upp sig själva precis innan det där viktiga mötet. Personer som har sin favoritlåt på lut när de är ute och springer och precis när det känns som tyngst så sätter de igång låten och känner hur energi, som från ingenstans, sköljer över dem. Personer som ser det lilla i det stora.

    De finns överallt. De är dina vänner, släktingar, bekanta, arbetskamrater. Överallt finns det mental träning och överallt kan vi lära av varandra och med varandra. Vi behöver bara förstå att mental träning inte är så himla svårt som det låter.

    Ha en underbar dag och glöm inte att Go for Gold!

  • 16 april 2014

    04 – Det där lilla extra

    Inga kommentarer

    Jag är spinningledare och brukar ofta säga till mina motionärer när vi närmar oss slutet eller riktigt tuffa partier: ”Det är nu vi måste kämpa det där lilla extra, men det är också nu det tar som allra bäst.” Idag gick jag på en annan ledares pass och i en gymövning så sa hen samma sak ”Tryck till liiite till, du vet, det där sista lilla, det är där det tar som bäst.” Och det här, anser jag, går att föra över på så mycket.

    Ska du ta en guldmedalj, springa maraton eller lyckas med ditt företag så behövs det lilla extra. För det är det där lilla extra som skiljer dig ifrån massan. De flesta kan springa, men inte 4.2 mil i sträck. Alla kan starta ett företag, men att fortsätta driva det när snålblåsten sätter in – det kräver det lilla extra.

    I min värld så är det lilla extra att kliva utanför min trygghetszon, att ta i mer fastän låren redan värker och att inte låta yttre påverkan styra mig och mina val – det är jag som sätter gränserna. Jag är vanligtvis inget fan av TVn, men jag ser gärna på Mästarnas Mästare och blev så konfunderad att i den första gruppen så satt ingen längre än 5 minuter i jägarvila, medan i den andra gruppen så trillade första av efter ca 4 ½ minut och den som satt längst satt långt över 8 minuter. Var den första gruppens tävlande verkligen så mycket sämre? Nej, självklart inte, det är otroligt duktiga idrottspersonligheter i båda grupperna. Det handlade om förväntningar, om hjärnan och om vilka gränser vi hade satt upp för oss själva innan (och på grund av en vrålande Sunneborn som drog ner stämningen rätt rejält) 😉

    Det är så lätt att vi själva trillar av om vi ser att andra gör det, så därför behöver vi sätta våra gränser utan andras påverkan och vi behöver inse att vår kapacitet alltid kommer att göra oss förvånade. Hur högt vi än sätter ribban så kommer kroppen och hjärnan att vilja ta oss över. De jobbar för oss, om vi låter dem göra det. Så ge inte upp, ta i det där lilla extra, för det är då ni får rejäl utdelning.