Arkiv
tacksamhet

  • 21 april 2014

    15 – 100 kg kogödsel

    1 kommentar

    Något som jag tycker mycket om är att ha långa och intressanta samtal med människor. Med främlingar eller med vänner spelar ingen roll – oavsett så hittar jag nya djup i människor ständigt och det berikar mig så otroligt mycket.

    Jag ska här passa på att skicka mitt djupaste tack och min fullaste vördnad till de människor som på olika sätt har så mycket tillit till mig att de öppnar sina hjärtan i tron att jag tar emot orden de vill förmedla. Detta är för mig en av de största gåvor man kan få och ett förtroende som jag förvaltar noga.

    Dessa samtal brukar oftast sluta med stor beundran ifrån min sida när det kommer till människors insikter och sätt att hantera de mest otroliga situationer. Människor är häftiga! Det finns så många olika sätt att lösa saker och ting på, vissa går fort, andra innebär att vända om helt, vissa innebär stora uppoffringar, andra innebär att du måste gå utanför din trygghetszon. Men hur du än tar dig dit du vill – eller ibland bort från en plats du inte vill vara på – så är det viktiga ATT du faktiskt gör något. Handling är A och O.

    Idag hade jag ett otroligt häftigt samtal med en viktig människa i mitt liv och under detta samtal började vi tala om hur livet kan ses som en pendel. Den slår från ena sidan till den andra. Vissa gånger blir det ont och vissa gånger gott. Efter lite diskussion så började vi svänga åt att livet som en pendel kändes för deterministiskt. Vi borde ha mer med saken att göra än så. Istället kan man se livet som en våg. En sån där gammaldags våg ni vet, där man lägger något på ena sidan och vikter på den andra för att se hur mycket saker väger. Dock är det inte alltid vi själva som bestämmer vad som läggs i vår våg. Ibland kan livet dumpa 100 kilo kogödsel rätt ner i din vänstra vågskål och skratta gott åt att det dessutom stänker över din nytvättade skjorta. Men precis här i denna sekund så gör vi alla ett val. Vi väljer om vi vill lägga oss ner och gråta eller helt enkelt peka finger åt grävskopschauffören och gneta vidare (OBS! Det är okej att gråta en stund också. Så länge det inte blir en alltför lång stund.)

    Här har vi vår chans att göra upp med otyg i vårt liv, för det händer oss alla från och till. Och när vi väl kavlar upp ärmarna så är vår bästa utväg att fullkomligen ösa vår högra vågskål full av saker som ligger så långt ifrån koskit som möjligt. Ju mer vi öser desto tyngre väger det goda och även om dyngan må ligga där och lukta illa en bra stund och inte alls kännas bekväm så kommer den förr eller senare att multna/regna bort/ebba ut ur vårt liv. Vi kan alltid, även om det är förjäkla svårt ibland, balansera upp våra liv så att det goda väger tyngre än det onda. Lättare sagt än gjort förstås. Men bara vetskapen om att man själv har möjligheten att förändra gör, i alla fall mig, starkare och ihärdigare.

    Och till alla fantastiska människor därute som just nu håller på att ösa positiv energi i er felbalanserade våg; om ni bara visste hur otroligt grymma och starka ni är!

  • 19 april 2014

    13 – Perfektion i påsktid

    4 kommentarer

    PåskPåskafton. På köksbordet står en vacker blombukett, en knubbig porslinshöna fylld med godis och ett glas vitt vin. För några timmar sedan satt mina föräldrar här mitt emot mig och min Johan. Vi spelade kort och åt påskbuffé innan vi promenerade ett varv runt sjön. Måsarna skriade och ankorna pysslade i vassen, dags att bygga bo. Snart simmar små ulliga dunbollar bakom andföräldrarna tills något otäckt får dem att snabbt söka skydd under de stora vingarna. Vitsippor och blåsippor prydde likt strössel på en glass björkbackarna och solen gnistrade i vattnet. Tacksam, lycklig och energipåfylld.

    Det är detta som stavas perfektion.