Arkiv
SM-guld

  • 08 juli 2014

    SM-guld

    Inga kommentarer

    Jag har ännu inte riktigt landat efter helgens SM-bravader i Borås. SM-veckan avslutades i söndags och då bjöd bland annat Sveriges truppgymnastelit på en härlig show i Boråshallen. Däribland fantastiska VGGF (Västerås/Gefle) som jag har haft förmånen att jobba mentalt med sedan i januari. Under detta halvår har gymnasterna utvecklats något enormt. Inte bara voltmässigt utan framförallt så har ett lugn och en trygghet lagt sig över truppen. De ser varandra, de hjälper varandra och de har lyckats med att få en slående samstämmighet i friståendet – trots att det är två olika lag som slagits ihop och de har endast tränat tillsammans en gång i veckan .

    Att sitta på läktaren och se deras prestationer är obeskrivligt. Trycket från VGGFs hejarklack var enormt, vilken kärlek som levereras till våra kära gymnaster och vise versa. På golvet är det kamp och fight, men samtidigt är där en enda stor familj där alla respekterar och bryr sig om varandra. Svårslaget. Jag kan verkligen förstå varför människor älskar truppgymnastik mer än nåt annat.

    Jag fick samtidigt möjlighet att avverka några fler minuter på mina ”15 minutes of fame”. SVT1 sände direkt ifrån Boråshallen och jag fick äran att stå i Kiss&Cry-corner och invänta poängen. Den enorma stoltheten när poängen levereras, glädjen i hur mycket laget har höjt sig sedan Svenska Cupen i maj. På knappt två månader har en stor utveckling skett och framförallt i friståendet synliggörs detta, samstämmigheten lyser igenom. För att inte tala om Emils trippel på tumbling som till och med chockade kommentatorerna. Vilken underbar avslutning på VGGFs tävling.

    Att ha kunnat bidra med lugn, glädje, energi och goda råd till detta härliga gäng betyder så otroligt mycket. Jag lär känna dem alla mer än de anar. Jag ser, jag skriver ner, jag vänder och vrider, jag testar övningar, jag pushar, jag noterar, jag läser av och till slut har jag målat en tavla av var och en av dem. En tavla som sedan kan utvecklas och skruvas till, kan stärkas upp och finslipas. Allt för att skapa en högpresterande välmående individ.

    Att nu behöva lämna detta lag känns tungt, det är baksidan med den mentala träningen. Som MT behöver jag hålla mig bakom, i periferin, hoppa in där det behövs, hjälpa till, stötta, se, älska dem alla för de underbara människor de är – för älskar jag dem inte så kan jag inte göra ett bra jobb. Sen är tävlingen slut, laget löses upp, det är över för denna gång.  Jag hänger kvar här en stund, låter mig själv glädjas och sörja färdigt. För att sedan finna nya projekt, med nya underbara människor och ett nytt mål, en ny klättring, ett nytt guld.

    VGGF – ni är fantastiska. Ni tog SM-guld. Ni vann vänner för livet. Ni är värda allt gott. Tack för att ni släppte in mig i ert underbara gäng. Jag glömmer er aldrig.

    Jag har bara ett sista tillägg:

    Always in life
    no matter what you’re aiming for
    no matter how hard it seems
    promise me one thing
    Go for GOLD!