Arkiv
övning

  • 08 maj 2014

    Inre & yttre motivation

    Inga kommentarer

    Inre och yttre motivation är två begrepp som det talas om inom motivationsforskningen. Den inre motivationen handlar om att själv vilja, ha ett brinnande intresse och ett eget driv till genomförande. Den yttre motivationen handlar om att göra för att vara andra till lags men utan att egentligen själv vilja, eller att tro sig behöva göra något, kanske till och med bli hotad till att göra något.

    Men motivation som motivation eller? Vad spelar det egentligen för roll om jag av egen fri vilja studerar till provet eller om jag studerar för att göra läraren eller mina föräldrar till lags – om jag ändå får samma antal rätt? När resultatet av den inre och den yttre motivationen blir detsamma, spelar det då någon roll? Är det inte slutresultatet som räknas?

    Det jag tar med mig ifrån skolans värld är att den inre motivationen inte räknas. Det var endast provresultatet som gilldes. Vägen dit? Totalt ointressant, för det är inte den som bedöms i slutbetyget.

    När jag gick på gymnasiet så hade jag vid ett tillfälle gjort ett mycket gediget arbete inom ett ämne som jag verkligen brann för. Detta arbete lade jag ner mycket tid på, jag efterforskade, jag ritade bilder, jag gjorde ett vackert kompendium och jag försummade annat som jag också tyckte var roligt för att få detta arbete perfekt. Jag lämnade stolt in arbetet och fick självklart mycket goda ord ifrån läraren som verkligen tyckte om det jag hade presterat. Efter några veckor skulle vi ha ett sista prov i kursen och det hade gått relativt bra hittills. Jag hade fått ett starkt VG på första provet och sen MVG med råge på min inlämning som jag hade gjort med själ och hjärta – med inre motivation. Jag skrev dock VG+ på det sista provet och när läraren tog in mig för att prata slutbetyg så sa hen att ”du har gjort ett magnifikt jobb med inlämningen, men som du förstår så kan jag inte ge dig mer än VG eftersom du inte riktigt kom upp i MVG på proven”. Jag hävdade att jag vid båda tillfällena hade legat väldigt nära MVG-gränsen och undrade om inte mitt engagemang i klassrummet samt mitt arbete kunde väga upp de futtiga poängen? Jag hade trots allt brunnit för detta ämne.

    Men svaret blev ett blankt nej.

    Min inre motivation som hade drivit mig att göra det fantastiska arbete som jag var så stolt över trasades sönder och jag gick därifrån med tårar i ögonen. Inte för att jag hade fått ett VG, utan för att jag verkligen hade brunnit för något,men lärare brydde sig föga om mitt engagemang. Det räckte för att blåsa ut den elden.

    Sedan dess har jag givetvis funnit andra områden i livet där jag känner en stark inre motivation men detta tillfälle har fått mig att undra mycket över hur jag kan locka fram den inre motivationen i ungdomar och vuxna som säkerligen gång på gång har varit med om att ett inre ljus släcks av någon annan.

    Ytterligare ett exempel på när den inre motivationen får sig en knäck är i alla människor som säger att de har svårt att säga nej. Varje gång som denna person säger ja till något så behöver den ”lura” kroppen att det är detta den vill.
    Den inre och den yttre motivationen kommer i konflikt:
    IM: ”Men vad gör du? Varför säger du Ja för, du har vare sig tid eller lust med detta!”
    YM: ”Äh, tyst med dig. Det här är faktiskt viktigt, och den här människan behöver mig och det går alltid att hitta lite tid och jag känner mig visst motiverad – jag VILL ju hjälpa!”
    IM: ”Hjälpa? När testade du att hjälpa dig själv sist? Var det när du tog huvudvärkstablett och kaffe för att du inte hade sovit tillräckligt på natten? Eller när du gick till läkaren för att du hade ont i magen och det visade sig vara magkatarr?”
    YM: ”Du ska då alltid vara på mig, låt mig vara!”
    IM: ”Om du skulle låta MIG bestämma lite oftare så skulle du må bättre och orka mer. Men du har glömt hur det känns va? Att känna riktig inre motivation, och inte bara den du inbillar dig att du känner!”

    Såhär kan jag tänka mig att rösterna mellan den Inre och den Yttre motivationen låter inuti alla ja-sägare som inte lyssnar på sig själva utan tror att de mår bra av att hjälpa andra först.

    Så mitt tips är: 
    Slå upp förra veckan i er kalender. Fatta pennan och skriv ett I respektive ett Y bakom varje aktivitet. Vad kom ur din Inre motivation och vad kom ur din Yttre motivation? Vad är det du gör för att du har ett brinnande intresse, en glöd som vägrar slockna och en vilja stark som stål. Och vad är det du gör för att du måste, för att vara andra till lags, för att du inte tror att du kan säga nej?

    Fundera sen på hur du kan vända dina Y:n så att de blir till I:n?

  • 16 april 2014

    Den första övningen

    Inga kommentarer

    Den första övningen i mental träning är att förstå att mental träning inte är så ruskigt komplicerat.

    När jag berättar för människor att jag är mental tränare så brukar de säga nåt i stil med ”Oj, det låter svårt” eller ”Jahaaa, sånt där skulle jag aldrig kunna lära mig” eller ”ZzzZzzZzz”. Oavsett respons så är mental träning vare sig särskilt svårt eller tråkigt. Faktum är att du säkerligen utövar MT oftare än du tror!

    Jag har verkligen toppenmänniskor runt mig, människor som tar fram det allra bästa ur sig själva. Men jag är ingen extraordinär vänplockare som bara tar ut russinen ur kakan. Nejnej, jag har funnit vissa av mina vänner genom olika skeden i livet och vissa av dem har funnit mig. Att finna en vän är egentligen ganska enkelt, men att sen behålla vännen år ut och år in – det är sport. Det som tycks göra att många lätt kan behålla sina vänner är att man oftast fokuserar på det som är bra med personen – detta kan ställas i kontrast till många parrelationer där man istället notoriskt väljer att fokusera på det som är dåligt och sen inte förstår varför det går åt helvete (yep, been there, done that.. kanske blir mer om det i ett senare inlägg under kategorin ”Total failure”). Men för att återgå till de fantastiska vännerna så tänkte jag ge er några konkreta tips på hur mental träning speglas i var och varannan av de mina och hur det inte alls är svårt att få inspiration till bloggar/föreläsningar när man har dem runt sig.

    Igår ramlade det in ett klockrent exempel och jag varnade henne för att det här kommer upp på bloggen imorgon. Personen i fråga ska på måndag göra något som hon inte tycker är jätteroligt. Något som hon drar sig för med som hon ändå vet att hon behöver göra och som hon nånstans ändå vill göra. Hon ska helt enkelt ta sig ur sin trygghetszon. Detta är något som är kämpigt för alla människor och de som säger att de inte har något problem med det har förmodligen inte förstått att de aldrig har klivit ur den zonen. Vissa har också en större zon än andra och kan därför röra sig mer fritt – men det lik förbaskat jobbigt när det väl kommer till kritan och gränsen måste överskridas. Men DÅ, mitt i detta samtal så berättar min vän att hon är så stolt över sitt bungyjumphopp och att detta finns inspelat på film. Så på måndag ska hon sätta i filmen i DVDn, sen ska hon spola fram till själva uthoppet, där ska hon frysa bilden precis när hon har tagit klivet utanför kanten: ”Klarar jag att hoppa ut från 134 meters höjd så ska jag väl klara det här!”

    Och där mina vänner har ni en klockren mental träningsövning! Att det här skulle vara mental träning var inget som min vän tänkte på när hon skrev det. Men det är det. Utan tvekan!

    Hur många sådana här exempel kan ni finna när ni börjar fundera? I ditt eget liv och i andras. Personer som vågar utvecklas. Personer som gör det de tror på emot alla odds. Personer som står framför spegeln och peppar upp sig själva precis innan det där viktiga mötet. Personer som har sin favoritlåt på lut när de är ute och springer och precis när det känns som tyngst så sätter de igång låten och känner hur energi, som från ingenstans, sköljer över dem. Personer som ser det lilla i det stora.

    De finns överallt. De är dina vänner, släktingar, bekanta, arbetskamrater. Överallt finns det mental träning och överallt kan vi lära av varandra och med varandra. Vi behöver bara förstå att mental träning inte är så himla svårt som det låter.

    Ha en underbar dag och glöm inte att Go for Gold!