Arkiv
guldregn

  • 16 april 2014

    02 – Är du bra på att rita?

    Inga kommentarer

    I mental träning är det naturligt att prata mål, men framförallt att skapa målbilder. När jag gick från att göra ”tankemål” till att rita mina mål blev det en otrolig skillnad. Att tänka sina mål och försöka sätta ord på det du vill är en sak, men har du någonsin provat att rita dina mål? Jag ska ge er ett exempel.

    För inte så länge sedan coachade jag en säljchef på ett företag och hen var så glad och nöjd för att ledningsgruppen hade kommit fram till mål för verksamheten. Det största målet var: ”Ett lönsamt företag”. Jag frågande om hen kunde rita upp målet för mig och fler ord kom. Ord som att de anställda skulle göra si eller så, om hur ledningen skulle arbeta på vissa vis etc. Men återigen ställde jag frågan ”Hur ritar du upp ett lönsamt företag?”. När jag hör detta mål så ser jag ett företag framför mig som sitter på sin skrivbordsstol med en cigarr ut genom glipan i dörren, ur fönstren fullkomligen rinner det ut pengar och företaget knappar ivrigt på datorn framför sig för att köpa och sälja mer aktier på börsen. Men detta var givetvis inte vad denna säljchef pratade om.

    Istället lyckades vi bryta ner den övergripande visionen till fler mindre mål som gick att teckna ner på en vanlig A4. No biggie, det behöver inte vara snyggt. Huvudsaken är att vi kan se målet klart och tydligt framför oss. Detta mål sätts sedan upp på valfri plats i företaget där alla dagligen kan se dem. Kanske i fikarummet.

    Vad har då detta för syfte? Jo, om vi har sett målet så är vi redan där i tanken (det här med att hjärnan inte kan hålla reda på fiktion och verklighet, ni vet?) och våra tankar kommer då styra våra handlingar till att följa i samma spår. En idrottare som tänker sig själv göra en perfekt utförd [vad de nu ska genomföra] kommer ha mycket större möjlighet att lyckas gentemot någon som 1) mäter sina prestationer med andra istället för att sätta upp ett eget mål 2) inte ser målet framför sig utan kör på känsla, idag gick det bra/idag dåligt.

    I detta inlägg kommer jag att bjuda på mig själv rejält. Nederst kommer ni att få se två av de många målbilder som jag har knåpat ihop under årens lopp. Några mål är uppnådda, andra på gång, men när målbilden väl är klar så känner jag mig sällan nervös inför att uppnå målet. Jag är redan där, jag har klarat det! Då är det full fokus på att kanalisera all min potential till att genomföra det jag vet att jag ska genomföra.

    Varför jag valde att visa just dessa två målbilder är för att de aldrig riktigt kan bli uppnådda, samtidigt som jag redan nu uppnått dem gång på gång. Detta är med andra ord lite av det guldregn jag pratade om igår. Jag får en sån otrolig kick och känsla av guldregn varje gång som jag får stå och tala inför folk [målbild 1] eller jag får ett uppdrag i företaget [målbild 2]. Detta är inte en medalj som jag ska uppnå utan en daglig strävan emot att återigen få plaska med mina fötter i guldpölarna. Varsågoda att beskåda:

    Målbild 1Målbild 2

  • 16 april 2014

    01 – Jakten på guldet

    Inga kommentarer

    För att kunna genomföra denna bloggutmaning kommer jag behöva vara ganska personlig, för om jag inte är det så kommer inte det jag vill förmedla att kännas på riktigt. Att kämpa med saker är inte, och har aldrig varit, riktigt okej. Vi ska svara ”Jo, det är bara bra, själv då?” på frågan hur läget är. Vi ska Instagramma perfekta bilder på oss själva, de bakverk vi gjort (köpt?), de underbara stunder vi (alltid?) har. Men förr i världen, utan mobiltelefonen, var det samma sak. Vi höll skiten inom familjen och berättade utåt för alla hur bra vi har det.

    Tänk om vi en gång för alla skulle börja vara helt ärliga. Vad skulle hända då? Skulle vi alla slippa bära på bördor, hjälpa varandra mer och knyta starkare band till andra människor både inom och utom familjen? Eller skulle vi alla falla in under den fuktiga offerkoftans stickiga och lite obehagliga, men ack så trygga, tillvaro? Jag vet inte, jag har inget svar. Men det jag vet är att om du är för personlig så riskerar du att hamna på andras ”peka finger-lista”. Jag tar den risken under dessa 21 dagar.

    Men jag kom av mig från ämnet, för denna dag har vi viktiga saker att ta itu med. Vi ska finna vårt guldregn och vi ska ställa in siktet på några guldmedaljer. Vi börjar med guldmedaljerna, för när jag pratar medaljer symboliserar de våra mål i livet. Dessa mål är våra resultatmål, det är sådana som du kan mäta, väga eller på andra sätt vara helt hundra säker på att nu är målet uppnått, nu har jag fått min medalj! När jag gick i skolan var hela mitt liv uppslukat av resultatmål, eftersom resultat var det enda som räknades, och jag inkasserade mina guldmedaljer en efter en. Men det räckte aldrig, jag kunde hänga hur många medaljer som helst kring halsen men jag mådde inte bättre för det. Istället tog jag dessa guldmedaljer för att inte må dåligt. För om jag någon gång fick ett silver (VG) eller ett brons (G) så smärtade det något fruktansvärt i själen och jag var inte värd vatten i mina egna ögon. Det var sporre nog till att ta fler guld.

    Efter att jag hade tagit min första examen på högskolan så började jag läsa mental träning och helt plötsligt förflyttades fokus ifrån att prestera mest och bäst till att må så bra som möjligt. Hela min värld kastades omkull. Hur skulle jag kunna må bra trots att jag inte kunde uppnå guldmedaljen? Det fanns inte ens någon guldmedalj! Det var då jag började forma nya mål i mitt liv, mål som inte var mätbara, mål som symboliseras av guldregn. Livsmål.

    Mina livsmål är ofta diffusa. Det kan vara en känsla som jag vill ta bort eller känna oftare, det kan vara att tysta de malande tankarna i huvudet, det kan vara att göra gott för andra. Idag är mina livsmål mycket viktigare än resultatmålen för att de gör mig till en tryggare och bättre människa – varje dag. Resultatmålen däremot, för visst finns även sådana kvar, är roliga att kämpa emot med de har fått en annan prägel. Känslan vid god prestation är fortfarande kvar, tävlingsinstinkten kan ni aldrig skaka ur denna kropp, men idag är dessa mål sekundära vilket gör att jag inte dömer mig själv om jag inte lyckas fullt ut. Jag har idag förstått att en guldmedalj aldrig kan slå ut känslan av att stå i ett guldregn, kavla upp byxbenen, hoppa i guldpölarna och bara njuta av att bli indränkt i den underbara känslan av att ”Idag mår jag bra, och det är jag som har lyckats åstadkomma denna känsla!”.

    Hur ser det ut i ditt liv? Har du någon guldmedalj i sikte? Känner du ibland hur du står i detta guldregn och blir dyngsur och överlycklig?