Arkiv
förväntningar

  • 16 april 2014

    09 – Skaka om och bli fri

    Inga kommentarer

    Jag blev inspirerad av Sanna Levelius inlägg om kreativitet, för igår hade jag ett möte som delvis bestod av att kreativt spåna fram idéer till en workshop för företagare.

    Det började ganska trist. Övningar som inte gav speciellt mycket mersmak, men successivt kom vi igång. Vi började mer och mer dra emot lek, lego, skapande, göra. Vi hoppade över det faktum att det var företagare och vuxna människor som skulle sitta i lokalen, för sen när börjar sådant räknas? Vilken mamma eller pappa tycker inte att det är roligt att svischa nerför pulkabacken? De tjuter minst lika högt som barnen! Och AW, är inte det egentligen mer en kamouflerad ”OK”-stämpel i rumpan som säger ”Nu får vi lätta på slipsknuten och vara oss själva”. Så vi längtar efter något, men vi släpper inte helt på tyglarna.

    När jag pratar med människor är jag aldrig intresserade av titlar eller vad de har för märken på kläder och bilar. Det enda som jag bryr mig om är insidan. Ibland får jag stånga mig blodig för att komma människor in på livet, men när de väl öppnar upp – om så bara lite grann – och berättar något personligt, då är jag lycklig. Varför? Ja, dels är det självklart mycket roligare att höra om något de själva faktiskt vill berätta istället för sådant de tror att jag vill höra. Men framförallt så talar de om något som berör och om de blir berörda, och kan beröra andra, så vet jag att detta samtal har betytt något för dem. De kommer minnas samtalet och de kommer förmodligen även att minnas mig. Sådant är vackert tycker jag. Det är inte ofta vi använder oss av möjligheten att komma, ens de vi redan tror att vi känner, ännu mer inpå livet. Men det finns mycket mer inom oss alla, så mycket mer än det vi är vana att prata om.

    Och det var just det vi ville locka fram i vår workshop, locka fram lekfullhet och kreativitet och framförallt – att dessa människor tvingas att verkligen prata med varandra. Dock förklär vi detta snyggt så de kommer inte ha någon aning om att de egentligen har blottat en del av sig själva. Men de kommer garanterat att känna sig berörda. Och de kommer beröra andra.

    Min övertygelse är att du inte kan vara kreativ och lekfull när du tror att du har förväntningar på dig för då agerar du i linje med dessa tänkta förväntningar. Om alla sen agerar så, så finns det ingenting som skakar om och öppnar upp nya stigar i hjärnan. Du kan bara finna kreativitet och lekfullhet när du rotar i dina egna lådor och vågar släppa ut saker som du inte riktigt vet hur de ska landa. Det oväntade skapar kreativitet. Det förvirrade skapar kreativitet. Barn är kreativa för de har inte ännu förstått att det finns mallar att rätta sig efter. Mallar som stoppar ett medfött flöde.

  • 16 april 2014

    04 – Det där lilla extra

    Inga kommentarer

    Jag är spinningledare och brukar ofta säga till mina motionärer när vi närmar oss slutet eller riktigt tuffa partier: ”Det är nu vi måste kämpa det där lilla extra, men det är också nu det tar som allra bäst.” Idag gick jag på en annan ledares pass och i en gymövning så sa hen samma sak ”Tryck till liiite till, du vet, det där sista lilla, det är där det tar som bäst.” Och det här, anser jag, går att föra över på så mycket.

    Ska du ta en guldmedalj, springa maraton eller lyckas med ditt företag så behövs det lilla extra. För det är det där lilla extra som skiljer dig ifrån massan. De flesta kan springa, men inte 4.2 mil i sträck. Alla kan starta ett företag, men att fortsätta driva det när snålblåsten sätter in – det kräver det lilla extra.

    I min värld så är det lilla extra att kliva utanför min trygghetszon, att ta i mer fastän låren redan värker och att inte låta yttre påverkan styra mig och mina val – det är jag som sätter gränserna. Jag är vanligtvis inget fan av TVn, men jag ser gärna på Mästarnas Mästare och blev så konfunderad att i den första gruppen så satt ingen längre än 5 minuter i jägarvila, medan i den andra gruppen så trillade första av efter ca 4 ½ minut och den som satt längst satt långt över 8 minuter. Var den första gruppens tävlande verkligen så mycket sämre? Nej, självklart inte, det är otroligt duktiga idrottspersonligheter i båda grupperna. Det handlade om förväntningar, om hjärnan och om vilka gränser vi hade satt upp för oss själva innan (och på grund av en vrålande Sunneborn som drog ner stämningen rätt rejält) 😉

    Det är så lätt att vi själva trillar av om vi ser att andra gör det, så därför behöver vi sätta våra gränser utan andras påverkan och vi behöver inse att vår kapacitet alltid kommer att göra oss förvånade. Hur högt vi än sätter ribban så kommer kroppen och hjärnan att vilja ta oss över. De jobbar för oss, om vi låter dem göra det. Så ge inte upp, ta i det där lilla extra, för det är då ni får rejäl utdelning.