Arkiv
förstå sig själv

  • Jag funderar ofta på vad vi säger till oss själva och till varandra och har kommit fram till att jag långtifrån alltid är sann i mina ord. Nu menar jag inte att ljuga medvetet. Utan jag menar sådant som jag säger som kanske mest bara går av ren slentrian, eller för att jag tror att det är på ett visst sätt men om jag snurrar tankarna ett varv till så får jag ut en annan produkt.

    Idag väcktes åter dessa tankar när jag fick frågan ”Vilken är din nästa utmaning i livet?”. Genast kom tankar upp som ”Jag behöver fler kunder, det är min nästa utmaning.” Efter ett tag så slog det mig, är inte detta något som jag tänker ofta men som egentligen bara blir ett stopp för mig själv att faktiskt skaffa fler kunder? För problemet ligger ju inte i att jag behöver fler kunder, problemet ligger bakom detta. Eller snarare framför. Kanske är problemet att min produkt är felpaketerad. Tror jag inte på min produkt tillräckligt? Tycker jag att den är så bra att den borde sälja sig själv? Kanske finns det inte ett behov just där jag försöker leverera.

    Så, vad är min nästa utmaning? Inte är det att skaffa fler kunder, utan att gå ut och göra en rejäl undersökning – Vad är det som saknas som jag skulle kunna erbjuda marknaden? När jag planterar mina frön så börjar det gro, problemet är att jag har slängt några av dem i obrukbar jord men ändå trott att det ska blomstra. Dags för en rannsakning med andra ord!

    En vän till mig sa häromveckan att hen absolut inte kunde tänka sig att laga matlådor på söndagen. Jag frågade varför och svaret blev ”Jag har inte tid!”. Jag försökte logiskt resonera med vännen i fråga: ”Men nu handlar du nästan varje dag, lagar mat nästan varje kväll, du säger att du inte hinner träna – med en färdig matlåda hinner du det – och du hinner så mycket mer de andra kvällarna, bara att värma matlådan och… blablablabla” Tillslut gav vännen i fråga upp och gastade ”Jaja, jag fattar! Men jag tycker inte att det är roligt att laga mat ensam och det känns värre att vara ensam en söndag än i veckorna!” *PLING* sa det i bådas våra hjärnor. Problemet var inte alls att personen inte hade tid. Istället berodde detta på helt andra saker. En känsla av ensamhet som infann sig, något som inte alls var välkommet en söndag när ro och styrka behövde byggas inför veckan. Det blev plötsligt så solklart och det gjorde saken dessutom så mycket enklare.

    Att förstå sig själv, att förstå vad det där ologiska obehaget föds utav gör att vi kan sätta fingret på problematiken och utifrån detta finna vägar till lösning istället för att försöka lösa ett problem på grunder som är osanna.

    Vad har du för ord och meningar som du säger till dig själv som kanske inte helt stämmer överens med hur din verklighet ser ut?