Arkiv
föredrag

  • 18 juni 2014

    Går du på repeat?

    Inga kommentarer

    Brukar du lyssna på dig själv? Det är svårt, för vi är så vana, orden bara passerar och samma sak sägs ofta gång efter annan. Det är inget vi reflekterar över. Inte heller när vi pratar med någon som vi känner väl reagerar och reflekterar vi särskilt ofta. De säger det vi förväntar oss att de ska säga. Och säger det något annat så lyckas vi oftast tolka in det i mallen för vad som borde ha sagts.

    Men då och då kan det vara nyttigt att stanna upp och lyssna. Framförallt om vi känner att vi har något som stoppar oss i vår vardag. För det som stoppar oss är ofta orden som vi repeterat så många gånger.

    Om du inte tycker om att göra något, säg att du inte tycker om att hålla föredrag och presentationer, då är det ofta det du säger till dig själv varje gång som detta kommer på tal. När du själv behöver göra det, när andra gör det, när någon pratar om det. Varje gång så halkar orden ur dig ”Usch, jag hatar att hålla presentationer!” eller ”Hålla föredrag är det värsta jag vet”. Det betyder att varje gång detta på olika sätt kommer på tal så skapar du en negativ känsla i dig själv. Vem vill ställa sig på en scen om den tretusentvå gånger tidigare har hört att det här är det värsta som finns. Här strejkar givetvis kroppen (eftersom det är våra cellminnen som minns obehaget när du säger dessa ord) och reagerar med att svettas, stamma, få yrsel och du upplever att du gör bort dig – och vips har du cementerat känslan ytterligare: ”Jag ÄR verkligen usel på att hålla föredrag!”

    Om du däremot vänder orden och gör det till något hoppfullt. ”Åh, vad jag skulle vilja lära mig att hålla föredrag!” eller ”Jag vågar inte idag, men det är klart att jag skulle vilja lära mig”. Försök att hela tiden använda uttryck som visar att det är spännande, roligt och som gör dig hoppfull istället för nedslagen så kommer du så sakteliga känna att kroppen byter fokus. När ni pratar om presentationer kanske kroppen istället reagerar med att bli nyfiken och nästan lite sugen på att testa.

    Du lurar ändå dig själv hela tiden, så varför inte lura dig att tro något positivt om dig själv istället för något som nedvärderar dig?

  • 11 maj 2014

    Guide till föredragshållaren (del 2)

    1 kommentar

    I denna guide fokuserar jag mer på själva framförandet av föredraget än skrivandet av detsamma. Jag ska här ge er en handfull av mina bästa tips för hur du kan briljera på en scen nära dig.

    Mina tips till föredragshållaren:

    1) Ta genast över scenen och stå aldrig bakom någonting. Gå längst fram på scenen, eller så nära dina åhörare som möjligt, innan du börjar och det är här du hälsar alla välkomna. Står det ett bord eller liknande i vägen – ta bort det. Inget får finnas emellan dig och deltagarna.

    2) Använd hela vingbredden. Se till att du både använder rummet och hela din kropp under tiden du pratar. Du kan göra dina ord intressanta, men dina ord kan aldrig göra dig intressant. Du behöver leverera ett levande budskap.

    3) Ta alltid med övningar som dina åhörare får fundera på. Ju mer aktiv grupp du har framför dig, oavsett antal, desto mer kommer de minnas dig och ditt föredrag och desto bättre kommer de att tycka att det var. Se till att vara så rolig/inspirerande/energisk att du inte ger utrymme för dagdrömmeri.

    4) Ta alla frågor på allvar. Direkt. För om du säger ”Jag kommer till det sen” eller ”Bra fråga, men jag väntar lite med den” så kommer du inte att få några fler frågor. Du ska kunna ditt material så pass bra att du kan mixa om ordningen lite utan att det stör.

    5) Se till att ditt föredrag är 100 % genomförbart även utan power point! Själv avskyr jag PP-presentationer. De är ofta vansinnigt tråkiga och människor gömmer dig bakom dessa verktyg för de tror att de talar åt dem. Det gör de inte! Istället lämnar de massa frågetecken och det vi tycker knyts ihop så bra i texten på bilden, det läser inte hälften av deltagarna. Se till att du alltid kan genomföra ditt föredrag utan teknisk apparatur. Sen kan du efter det se var någonstans i texten som en PP-bild skulle kunna förstärka ditt budskap.

    6) Vi har inte en publik framför oss. Vi har deltagare. Alla i rummet ska känna sig sedda och alla i rummet ska uppleva att de blev talade till. En publik tittar på en teater eller en bio och är passiv. Sträva alltid efter att skapa en aktiv deltagargrupp oavsett antal.

    Jag säger inte att det är lätt, men det är fruktansvärt roligt när det väl sitter. Och kom ihåg, det finns hjälp att få för dem som vill bli ännu bättre föreläsare, ingen behöver uppfinna hjulet på nytt. Är du redan nu sugen på att lära dig mer om att uppnå så kallad Stage Effect så kan du till exempel ladda ner ett exemplar av Eric Edmeades e-bok här.

    Våga ta ut svängarna, gör vår värld ännu lite roligare och mer intressant. Stort lycka till med Era föredrag!

  • 09 maj 2014

    Guide till föredragshållaren (del 1)

    8 kommentarer

    Jag älskar att föreläsa. Det är fantastiskt roligt att få möta deltagarna och skapa en dialog trots att orden mest kommer ifrån mig. Att föreläsa är att få chans att möta så många personer som möjligt under en kort tid och veta att jag lämnar dem med tankefrön och övningar som de kan använda sig av – om de vill. Att föreläsa är att ta ansvar för gruppens välmående, för att sedan lämna över ansvaret till dem. Nu är det upp till er att förvalta.

    Jag har föreläst sedan 14 års ålder på grund av att jag under ett högskoledisco fick tinnitus – kroniskt öronsus. Självklart sker det inte per automatik att du blir föreläsare så fort du får tinnitus (det skulle nog många människor tycka vara jobbigare än själva ljudet), men jag kände att för att få detta envetna ljud att bli det minsta meningsfullt för mig så behöver jag göra något. Så jag startade en hemsida, fick kontakt med en mängd rädda och ledsna ungdomar och insåg att här finns det ett behov. Så med hjälp av mina fantastiska föräldrar som skjutsade mig land och rike kring så har jag föreläst på en mängd skolor och föreningar och faktiskt även fått föreläsa för professorer på Karolinska Institutet. Det var oerhört nervöst och intressant.

    Idag föreläser jag inte om tinnitus längre, om inte någon väldigt gärna vill det förstås, utan idag är det olika aspekter av den mentala träningen som hägrar. Syftet med mina föreläsningar är att du ska kunna prestera lika mycket, eller mer, men med mindre energiåtgång och större välmående. Det kan låta utopiskt, men det går – jag har själv provat.

    Så, jag skriver en hel del föreläsningar. Jag gillar att den målgrupp jag riktar mig till känner att detta är till för just dem. De ska känna sig värdefulla, för visst känner vi oss alldeles för sällan så värdefulla som vi faktiskt är?

    Och eftersom det är fredag så kommer jag givetvis att bjussa på några av mina tips för att skriva en riktigt bra föreläsning:

    1) Var först och främst säker på vilka du riktar dig till, vilken som är din målgrupp.

    2) Välj ut en person inom denna målgrupp som du känner personligen och under tiden du skriver föreläsningen så kollar du mentalt av hur denna person skulle reagera. Ju mer väl du känner personen desto bättre. Låt den bli din korrekturläsare utan att veta om det. Hör personens röst när den ställer frågor om din text, när det funderar hur det ena kunde hänga ihop med det andra. Det är svårt att gissa vad ”en hel massa” tycker, men en persons åsikter och tankar har vi bättre koll på.

    3) Jag brukar ofta få en titel i huvudet som jag direkt vill spåna vidare på och gärna knyta allt innehåll till. Detta kan vara farligt. Vänta med titeln till sist helst,  för annars kan saker väljas bort eller läggas till för titeln skull istället för den röda trådens skull.

    4) Från det övergripande ämne som jag ska föreläsa om väljer jag ut 3-4 ord eller korta meningar som jag vill att all text ska figurera kring. Sen kan jag tillåta mig att spåna fritt inom dessa ramar och ändå se till att jag knyter ihop säcken på slutet.

    5) Skrivandet är en process som tar tid, men när jag känner att jag har fastnat lite för länge så reser jag mig upp, ser till att texten på skärmen är inom läsavstånd och sen börjar jag hålla föreläsningen. Jag läser först innantill men sen släpper jag blicken från skärmen och försöker förmedla det jag vill till de tänkta personerna framför mig utan stöd. Detta gör att jag då och då börjar förklara något nytt, snöar in extra länge på något, stammar en stund innan jag hittar en ny tråd och vips så dyker nya vägar upp i huvudet. Se till att röra dig samtidigt och ”lek” föreläsningstillfälle för att göra det äkta. Hjärnan börjar dansa i helt andra steg än du kunde tänka ut framför datorskärmen så häng på i dansen och se vart den leder.

    Jag hoppas att mina förslag har hjälpt dig på vägen emot en ny inspirerande föreläsning för dina åhörare. I nästa inlägg berättar jag om min syn på själva framförandet och ger dig några välsmakande tips på hur du blir en föredragshållare att minnas.