Arkiv
energi

  • 11 maj 2014

    Guide till föredragshållaren (del 2)

    1 kommentar

    I denna guide fokuserar jag mer på själva framförandet av föredraget än skrivandet av detsamma. Jag ska här ge er en handfull av mina bästa tips för hur du kan briljera på en scen nära dig.

    Mina tips till föredragshållaren:

    1) Ta genast över scenen och stå aldrig bakom någonting. Gå längst fram på scenen, eller så nära dina åhörare som möjligt, innan du börjar och det är här du hälsar alla välkomna. Står det ett bord eller liknande i vägen – ta bort det. Inget får finnas emellan dig och deltagarna.

    2) Använd hela vingbredden. Se till att du både använder rummet och hela din kropp under tiden du pratar. Du kan göra dina ord intressanta, men dina ord kan aldrig göra dig intressant. Du behöver leverera ett levande budskap.

    3) Ta alltid med övningar som dina åhörare får fundera på. Ju mer aktiv grupp du har framför dig, oavsett antal, desto mer kommer de minnas dig och ditt föredrag och desto bättre kommer de att tycka att det var. Se till att vara så rolig/inspirerande/energisk att du inte ger utrymme för dagdrömmeri.

    4) Ta alla frågor på allvar. Direkt. För om du säger ”Jag kommer till det sen” eller ”Bra fråga, men jag väntar lite med den” så kommer du inte att få några fler frågor. Du ska kunna ditt material så pass bra att du kan mixa om ordningen lite utan att det stör.

    5) Se till att ditt föredrag är 100 % genomförbart även utan power point! Själv avskyr jag PP-presentationer. De är ofta vansinnigt tråkiga och människor gömmer dig bakom dessa verktyg för de tror att de talar åt dem. Det gör de inte! Istället lämnar de massa frågetecken och det vi tycker knyts ihop så bra i texten på bilden, det läser inte hälften av deltagarna. Se till att du alltid kan genomföra ditt föredrag utan teknisk apparatur. Sen kan du efter det se var någonstans i texten som en PP-bild skulle kunna förstärka ditt budskap.

    6) Vi har inte en publik framför oss. Vi har deltagare. Alla i rummet ska känna sig sedda och alla i rummet ska uppleva att de blev talade till. En publik tittar på en teater eller en bio och är passiv. Sträva alltid efter att skapa en aktiv deltagargrupp oavsett antal.

    Jag säger inte att det är lätt, men det är fruktansvärt roligt när det väl sitter. Och kom ihåg, det finns hjälp att få för dem som vill bli ännu bättre föreläsare, ingen behöver uppfinna hjulet på nytt. Är du redan nu sugen på att lära dig mer om att uppnå så kallad Stage Effect så kan du till exempel ladda ner ett exemplar av Eric Edmeades e-bok här.

    Våga ta ut svängarna, gör vår värld ännu lite roligare och mer intressant. Stort lycka till med Era föredrag!

  • 27 april 2014

    21 – Blomstra gott folk

    6 kommentarer

    21 dagar har passerat av Företagarens bloggutmaning och 21 stycken inlägg har det blivit. Varje dag har bloggen uppdaterats och det bästa av allt är att jag har förnyat bloggens utseende, gjort den mycket mer läsarvänlig och väldigt mycket enklare och roligare att jobba i – vilket kommer att resultera i fler inlägg.

    Mina inlägg har varit varierande, men etikettmolnet talar sitt tydliga språk – mental träning, prestation, energi är ledord som jag cirkulerar kring. Och för väl är väl det, då jag vigt mitt liv åt att studera mental träning och verka för att ge barn, ungdomar och vuxna chansen att nå sin fulla potential.

    Många tror att mental träning och prestation är något pushande, något som pressar och forcerar. Det kan inte bli mer fel. Mental träning skapar utrymme i hjärnan så att kroppen kan få komma fram och göra det den är bra på utan hjärnans ständiga påhopp. Vi är själva våra värsta kritiker och vi människor verkar älska att trycka ner oss själva och minsann tala om att det vi gör inte är bra, inte är tillräckligt, kanske inte duger överhuvudtaget. Allt detta struntprat vill jag som mental tränare sudda bort. Vi är en vacker blomsterplantering och våra negativa och destruktiva tankar är som ogräs och mördarsniglar – de förpestar det som kunde vara så vackert.

    Jag brinner för att se människor blomstra. Jag vill se alla färger som finns i individen jag har framför mig. Jag vill höra glada och positiva ord. Jag vill se att lag stöttar varandra. Jag vill höra tränarnas peppande tillrop. Jag vill se segergesterna. Jag vill se svetten, drivet och glädjetårarna. Jag vill se guldmedaljen hängas om halsen och då, i den stunden, vill jag kunna känna att det här laget gör allt för varandra och hade de förlorat hade de fortfarande tagit hand om sig själva och varandra. För guldmedaljen är inget värd om vi måste ha den för att inte rasa samman på grund av vår obefintliga självkänsla.

    Och detta gäller alla, inte bara lag och enskilda idrottare, utan var och en av oss skulle behöva ha samma känsla inför det som de presterar. Vi är aldrig våra prestationer. Men prestationer är så sköna att lyckas med om vi samtidigt har vår självkänsla med oss. Så därför riktar jag mig till alla som vill prestera mer samtidigt som deras energinivå höjs och de mår bättre inombords.

    Go for gold mina vänner, ni är värda det!

  • 26 april 2014

    19 – Gas eller broms

    2 kommentarer

    Har du någon gång blivit sjuk i början av semestern?

    Visst är det frustrerande att börja semestern med en rejäl förkylning – ”Samma visa nu igen”. Men det kroppen har gjort är att den har hållit ut under hela tiden som du har tryckt foten på gaspedalen. Hela vägen in i mål, tills du istället lade foten på bromsen och saktade in. Då såg den sin chans att verkligen däcka dig rejält.

    Det du egentligen har gjort är en målbild med ett bestämt slut. De sista veckorna innan semestern är hektiska, men du vet också vad du behöver få klart innan du kan gå på ledighet – det ger dig en klar målbild. Och den har det viktigaste – en deadline. Ett bestämt avslut. Det kommer att gasas hit, men inte längre.

    Dessvärre gasar vi väldigt ofta i våra liv, nästintill hela tiden håller vi foten på gaspedalen. Ofta tillsammans med att vi ständigt tänker ”Jag måste sluta stressa”, ”Jag jobbar för mycket”, ”Jag är så trött”. Alla dessa kommandon har ett gemensamt – de lägger foten på bromsen. Men precis som med en häst som blir förvirrad när den känner att skänklarna driver på samtidigt som någon drar i tyglarna, på samma sätt blir vår kropp förvirrad över de dubbla kommandon som sänds ut från vår hjärna, ut i vår ryggmärg och in i varje cell. Är det på eller av? Är det on eller off? Är det gas eller broms?

    Kroppen är alltid villig att hjälpa oss. Den hjälper oss med det vi vill ha ifrån den – om vi på ett enkelt bildligt sätt berättar för kroppen vad det är vi vill åt. Om vi istället skickar dubbla budskap så kommer kroppen med allra strösta sannolikhet att bli frustrerad, trött, orkeslös och tillslut så brakar vi rakt in i den berömda väggen.

    En bra övning är att ta 5 minuter efter lunch där du sitter på en stol, blundar och bara andas. Ställ klockan på 6 minuter, men berätta för din kropp att du ska sitta i 5 minuter. De första gångerna kommer du säkerligen ”vakna upp” när alarmet ringer, men ju mer synkad kropp och hjärna blir, ju lugnare och mer balanserad du blir – desto närmare 5 minutersstrecket kommer du att ”vakna upp” av dig själv. Kroppen vet hur långt 5 minuter är, men den behöver fritt utrymme i hjärnan för att kunna känna in.

    Prova detta och se, hur nära 5 minuter kommer du?

  • 24 april 2014

    18 – Matematik

    8 kommentarer

    Prestera. Vi vet att vi behöver prestera mest hela tiden. Ändå är prestation ett laddat ord, på gränsen till fult.

    Första gången jag upplevde att det inte var bra att prestera maximalt var i skolan. Jag gillade matte och låg ofta långt fram i böckerna. Jag uppfattade matte som enkelt då. Jag kom på hur jag skulle göra med ett tal, sen var 30 tal efter det första snarlika så de gick i ett rasande tempo. Sen var det dags för nästa moment. Varje gång jag kom fram till läraren suckade denne och sa ”Du får inte gå vidare utan genomgång, här *räcker fram papper* gör dessa stenciler.” Så jag gjorde stenciler, på stenciler, efter stenciler. Till slut tog stencilerna slut och då fick jag istället höra ”Du får sluta för dagen.”

    Sparkandes smågrus med ryggsäcken nonchalant kastad över ena axeln gick jag med moloken min hemåt. Jag ville inte gå hem än, jag ville vara kvar i skolan och lära mig saker. Matematik var mitt favoritämne, men där och då, när jag stirrade ner i backen på väg hem så förändrades den känslan. Matte blev tråkigt, så tråkigt att jag på gymnasiet valde bort kursen Matematik C – just för att jag visste att matte, det kommer jag ändå inte fortsätta pyssla med.

    Jag säger inte att dessa incidenter styrde mitt yrkesval och att jag hade suttit här som civilingenjör om jag bara hade fått en annan stimulans. Men jag vet att något hände i mig när jag inte fick prestera utifrån min kunskap och lust. Jag tappade min lust och därmed även min kunskap.

    Men prestation kan även nu som vuxen förpassas in i skuggorna. En ska prestera, men en får inte prestera för mycket. Den kvinna som väljer att ha en karriär samtidigt som hon har barn blir ofta förpassad till dessa skuggor. En människa som väljer att viga sitt liv åt extremt mycket träning får höra ”kan det där verkligen vara bra?”. Kanske handlar det om avundsjuka, kanske om omsorg, kanske om jante. Oavsett verkar prestationer väcka känslor.

    För mig har prestation nästintill alltid varit något som fyller på min energi, medan understimulans har gjort mig energidränerad. Dock har jag märkt att det gäller enbart när jag styr min egen prestation. När människor idag blir dränerade på energi är det ofta för att de upplever att det förväntas en prestation från deras sida, men de vet inte exakt vad eller hur de ska gå tillväga för att uppnå den. De kan också ha upplevelsen av att deras prestationer ibland kan trampa andra på tårna och det vill vi naturligtvis vara försiktiga med. Samtidigt behöver vi prestera för att må bra. Den dagen vi har surfat bort tid på jobbet känns inte alls lika bra som den dagen då vi varit produktiva.

    För att prestationer ska generera energi behöver ett underlag skapas, där vi noggrant uttalar vad som ska presteras och när, så alla har möjlighet att ta kommando över sina egna prestationer. Kan vara hyfsat enkelt i en familj, men hur ska ett företag med många anställda göra? Jag tror att detta enbart kan ske om vi lär känna varandra och lär känna våra egna arbetsuppgifter/roller. Förr var rollerna ofta tydligare, idag ska gärna alla klara av att axla en säljarroll eller en gruppledarroll utan att vara varken säljare eller ledare. Detta genererar samma känsla som när läraren sa till 13-åriga Maria att hon får gå hem för här finns inget mer att göra. Det släcker lusten och vi tappar kontrollen och blir återhållsamma för det här var inte vad jag förväntade mig.

    Genom att lära känna varandra och våra uppgifter skapar vi inte bara djupare relationer och mer förtroende för varandra och oss själva. Vi skapar även en kunskapsbank som vi kan ösa ur när behov finnes. För vem visste att Anna var en rackare på att svetsa och att Pelle är en fena på att fixa fester?

    När vi presterar ur lust och kunskap genereras energi och engagemang, när vi får utvecklas och se förbättring skapas mer lust och kunskap. Vi kan få hjulet att snurra, men vi behöver hjälpas åt.

  • 18 april 2014

    12 – Ett ”Nej” är bättre än inget

    1 kommentar

    Varför tror vi så ofta att inget svar är bättre än ett ärligt svar? Det är ungefär som att tågkonduktören ser att du har en biljett som går till Ystad, men du sitter på ett tåg till Luleå. Om du själv inte är väldigt insatt i Sveriges geografi, eller om du råkar somna efter att kontrollanten har klippt din biljett, så är det en väldigt obehaglig överraskning som väntar när du vaknar. Hade det inte då varit bättre om konduktören sagt till direkt och släppt av dig redan i Gävle?

    Jag upplever att vi människor ofta klipper varandras biljetter, utan att berätta att detta är fel tåg. Kanske för att slippa ta konflikter, slippa såra, kanske av rädsla eller för att vi är lata – vad vet jag. Men vi berättar inte fakta. Istället försöker vi undvika samtalet, svarar inte i telefonen, skickar andra som kommer med vaga förklaringar till varför det inte kan bli som det först var tänkt.

    Inte nog med att jag inte får det jag förväntade mig så har min tid slösats, mina energier ödslats och min hjärna har fått hoppats och tro på något som sen bara rinner ut i sanden. Varför inte istället ge mig ett rakt svar, ett nej, ett ”jag är inte intresserad”, ett ”vi ser hellre att någon annan har detta ansvarsområde”, ett ”tack, men nej tack!” än att invagga mig i felaktig tro och försätta mig i ett ingenmansland, ett vakuum, där jag inte kan handla av egen kraft utan bara vänta. Invänta ett icke-svar som radar upp ännu fler frågetecken framför mig.

    Varför inte bara våga vara ärliga så sparar vi varandras tid, energi och drömmar. I alla fall så önskar jag att ni gör så emot mig. Visst får ni gärna säga ”Dessvärre är ni på fel tåg” istället för ”Du är på fel tåg, dumjävel”, men huvudsaken är att du säger det. Jag skulle uppskatta det oavsett.

  • 16 april 2014

    05 – Linjärt kaos.

    Inga kommentarer

    Igår delade en fantastisk man med sig av fantastiska tankar. Klas Hallberg, detta värmländska energiknippe som har så stort hjärta och så stor hjärna att du i princip kan skönja dessa organ på utsidan av kroppen på honom, bevisar att genom fullständigt kaos kan vi nå konsensus. Allt behöver inte alltid vara linjärt och sorterat för att bli begripligt. Desto bättre om det inte är linjärt och sorterat, för då kan istället möjligheter skapas.

    Klas är en av de få människor som jag har funnit som enligt mig följer en absolut logisk linje genom sina berättelser. För berättelser och tankar, känslor och uttryck är inte uppstyrda – de är kaotiska och fulla av stickspår, anekdoter, snubbeltrådar och minor. Men vi väljer oftast att inte använda oss av den snårskogen när vi förmedlar våra tankar och känslor, istället väljer vi att försöka göra dem förklarbara för de som lyssnar för att vi tror att de ej ska förstå annars. Vi går från punkt A till punkt B, försöker fylla igen luckorna och skapa en röd tråd. Vi anstränger oss, men kanske tappar vi något i ansträngningen – möjligheter till förnyelse i vår tankesfär.

    Men förvirringen och kaoset behöver ytterligare två ingredienser för att göra berättelsen levande: Allvar och humor. Denna extremt väl avvägda mix av sött och salt gör det till en fröjd att lyssna på Klas. För mig är han en stjärna och har ni inte redan hört någon av hans föreläsningar så rekommenderar jag dem varmt. Förvänta er inget och få allt.

    Idag ska jag hylla kaoset och förvirringen i min hjärna, låta gårdagens skrattkavalkad sitta kvar i själen och känna lugnet i att om Klas lyckades knyta ihop säcken på hans förvirrade och underbara föreläsning så kommer säkerligen människor att greppa mina tankegångar också – även när jag väljer att ta vägen via snårskogen.

    Hedra mysteriet och hångla mer – det är trots allt fredag. 😉

    http://www.klashallberg.se/

  • 16 april 2014

    00 – Hur ineffektiv är Du egentligen?

    Inga kommentarer

    Blir du provocerad av denna titel? Då är du förmodligen ganska lik mig. Jag anser att jag är högst produktiv, får mycket gjort och tycker om att prestera. Sådana som vi kan vara svåra att få tag i när det gäller förändringsprocesser – för vi tycker redan att vi gör allt så himla optimalt. Är du, kära läsare, däremot en person som inte alls blir provocerad av det ovanstående utan kanske istället tänker ”Mjo, jag är nog ganska ineffektiv ibland, kanske att jag kan tagga till lite genom att läsa vidare?” så är det ju alldeles strålande. Ni har båda hittat precis rätt blogg! Gratulerar!

    Sen finns det givetvis människor som tänker ”Åh, måste allt handla om prestation hela tiden – jag blir GALEN!”. Även du har kommit precis rätt. För det jag räknar till prestation och till att maximera sitt liv handlar snarare om att göra lika mycket eller mer men med mindre energiåtgång och mycket större njutning. För hur det än är behöver vi alla prestera på ett eller annat sätt. I skolan, på jobbet, på fritidsaktiviteter, på träningen. Överallt förväntar sig andra och/eller du själv en viss prestation, utfärdad av din kropp och din hjärna.

    Hjärnviljas blogg heter Go for Gold och det är självklart för en idrottare vad detta betyder. För oss andra behöver vi först och främst tänka på vad som är vår guldmedalj – vårt mål, det vi brinner för. Därefter så gäller det att ta oss dit, eller fylla livet med så mycket som möjligt av det vi brinner för. I den här bloggen så kommer du att möta tips och tankar på hur vi tar oss emot våra mål genom att använda fyra ledord: Prestation, Energi, Presentation och Möten. Alltid i syfte att göra livet så njutningsfullt som möjligt, energinivån så hög som möjligt och skapa en tillvaro där du arbetar med dig själv och inte emot dig själv. Simpelt? Nej, inte värst. Men väldigt spännande och otroligt kraftfullt när du väl tagit till dig principen.

    Jag ska genomföra en utmaning som är att blogga dagligen 21 dagar i sträck. Under denna utmaning är mitt syfte att påvisa hur mental träning, ”hjärnvilja” och kunskap kan förändra din vardag. Varje dag kommer jag att blogga om ett nytt område där den mentala träningen på ett handgripligt sätt har hjälpt mig att få ut mer energi, högre prestation och fler minuter på dygnet än vad jag hade innan förändringen.

    Häng på vettja så kan vi tillsammans…

    …go for Gold!