Blogg

  • 16 april 2014

    01 – Jakten på guldet

    Inga kommentarer

    För att kunna genomföra denna bloggutmaning kommer jag behöva vara ganska personlig, för om jag inte är det så kommer inte det jag vill förmedla att kännas på riktigt. Att kämpa med saker är inte, och har aldrig varit, riktigt okej. Vi ska svara ”Jo, det är bara bra, själv då?” på frågan hur läget är. Vi ska Instagramma perfekta bilder på oss själva, de bakverk vi gjort (köpt?), de underbara stunder vi (alltid?) har. Men förr i världen, utan mobiltelefonen, var det samma sak. Vi höll skiten inom familjen och berättade utåt för alla hur bra vi har det.

    Tänk om vi en gång för alla skulle börja vara helt ärliga. Vad skulle hända då? Skulle vi alla slippa bära på bördor, hjälpa varandra mer och knyta starkare band till andra människor både inom och utom familjen? Eller skulle vi alla falla in under den fuktiga offerkoftans stickiga och lite obehagliga, men ack så trygga, tillvaro? Jag vet inte, jag har inget svar. Men det jag vet är att om du är för personlig så riskerar du att hamna på andras ”peka finger-lista”. Jag tar den risken under dessa 21 dagar.

    Men jag kom av mig från ämnet, för denna dag har vi viktiga saker att ta itu med. Vi ska finna vårt guldregn och vi ska ställa in siktet på några guldmedaljer. Vi börjar med guldmedaljerna, för när jag pratar medaljer symboliserar de våra mål i livet. Dessa mål är våra resultatmål, det är sådana som du kan mäta, väga eller på andra sätt vara helt hundra säker på att nu är målet uppnått, nu har jag fått min medalj! När jag gick i skolan var hela mitt liv uppslukat av resultatmål, eftersom resultat var det enda som räknades, och jag inkasserade mina guldmedaljer en efter en. Men det räckte aldrig, jag kunde hänga hur många medaljer som helst kring halsen men jag mådde inte bättre för det. Istället tog jag dessa guldmedaljer för att inte må dåligt. För om jag någon gång fick ett silver (VG) eller ett brons (G) så smärtade det något fruktansvärt i själen och jag var inte värd vatten i mina egna ögon. Det var sporre nog till att ta fler guld.

    Efter att jag hade tagit min första examen på högskolan så började jag läsa mental träning och helt plötsligt förflyttades fokus ifrån att prestera mest och bäst till att må så bra som möjligt. Hela min värld kastades omkull. Hur skulle jag kunna må bra trots att jag inte kunde uppnå guldmedaljen? Det fanns inte ens någon guldmedalj! Det var då jag började forma nya mål i mitt liv, mål som inte var mätbara, mål som symboliseras av guldregn. Livsmål.

    Mina livsmål är ofta diffusa. Det kan vara en känsla som jag vill ta bort eller känna oftare, det kan vara att tysta de malande tankarna i huvudet, det kan vara att göra gott för andra. Idag är mina livsmål mycket viktigare än resultatmålen för att de gör mig till en tryggare och bättre människa – varje dag. Resultatmålen däremot, för visst finns även sådana kvar, är roliga att kämpa emot med de har fått en annan prägel. Känslan vid god prestation är fortfarande kvar, tävlingsinstinkten kan ni aldrig skaka ur denna kropp, men idag är dessa mål sekundära vilket gör att jag inte dömer mig själv om jag inte lyckas fullt ut. Jag har idag förstått att en guldmedalj aldrig kan slå ut känslan av att stå i ett guldregn, kavla upp byxbenen, hoppa i guldpölarna och bara njuta av att bli indränkt i den underbara känslan av att ”Idag mår jag bra, och det är jag som har lyckats åstadkomma denna känsla!”.

    Hur ser det ut i ditt liv? Har du någon guldmedalj i sikte? Känner du ibland hur du står i detta guldregn och blir dyngsur och överlycklig?

  • 16 april 2014

    00 – Hur ineffektiv är Du egentligen?

    Inga kommentarer

    Blir du provocerad av denna titel? Då är du förmodligen ganska lik mig. Jag anser att jag är högst produktiv, får mycket gjort och tycker om att prestera. Sådana som vi kan vara svåra att få tag i när det gäller förändringsprocesser – för vi tycker redan att vi gör allt så himla optimalt. Är du, kära läsare, däremot en person som inte alls blir provocerad av det ovanstående utan kanske istället tänker ”Mjo, jag är nog ganska ineffektiv ibland, kanske att jag kan tagga till lite genom att läsa vidare?” så är det ju alldeles strålande. Ni har båda hittat precis rätt blogg! Gratulerar!

    Sen finns det givetvis människor som tänker ”Åh, måste allt handla om prestation hela tiden – jag blir GALEN!”. Även du har kommit precis rätt. För det jag räknar till prestation och till att maximera sitt liv handlar snarare om att göra lika mycket eller mer men med mindre energiåtgång och mycket större njutning. För hur det än är behöver vi alla prestera på ett eller annat sätt. I skolan, på jobbet, på fritidsaktiviteter, på träningen. Överallt förväntar sig andra och/eller du själv en viss prestation, utfärdad av din kropp och din hjärna.

    Hjärnviljas blogg heter Go for Gold och det är självklart för en idrottare vad detta betyder. För oss andra behöver vi först och främst tänka på vad som är vår guldmedalj – vårt mål, det vi brinner för. Därefter så gäller det att ta oss dit, eller fylla livet med så mycket som möjligt av det vi brinner för. I den här bloggen så kommer du att möta tips och tankar på hur vi tar oss emot våra mål genom att använda fyra ledord: Prestation, Energi, Presentation och Möten. Alltid i syfte att göra livet så njutningsfullt som möjligt, energinivån så hög som möjligt och skapa en tillvaro där du arbetar med dig själv och inte emot dig själv. Simpelt? Nej, inte värst. Men väldigt spännande och otroligt kraftfullt när du väl tagit till dig principen.

    Jag ska genomföra en utmaning som är att blogga dagligen 21 dagar i sträck. Under denna utmaning är mitt syfte att påvisa hur mental träning, ”hjärnvilja” och kunskap kan förändra din vardag. Varje dag kommer jag att blogga om ett nytt område där den mentala träningen på ett handgripligt sätt har hjälpt mig att få ut mer energi, högre prestation och fler minuter på dygnet än vad jag hade innan förändringen.

    Häng på vettja så kan vi tillsammans…

    …go for Gold!