07 april 2017

Talangbegreppet

Ämnen som berör
 
, , , , , ,
 

Kommunikation är svårt, det vet nästan alla som någon gång har försökt göra sig förstådd och interagera med en annan människa. Tolkningar, egna erfarenheter, begrepps betydelse – det är så mycket som kan göra att det jag säger och det du hör är två skilda saker.

Kommunikation anser jag är fantastiskt intressant och det ligger till grund för så mycket annat att jag då och då kommer rikta blicken emot detta ämne och göra små djupdykningar. Just idag har begrepps betydelse och syftet med de ord vi väljer slagit an en sträng i mig som ligger och vibrerar så jag tar tillfället i akt att författa några rader kring detta.

Var och varannan dag möts jag av begreppet ”talang”. Inte sällan är det unga människor som blir kallade talanger och framtidslöften och dessa lyfts fram på särskilda sätt. Media använder ordet flitigt och ”vanligt folk” likaså som vill beskriva en särskild prestation. I media hittar vi inte bara ordet talang utan även supertalang, extremtalang, talang utöver det vanliga.

Varför är då detta något att orda om? Personer som gör bra prestationer är väl talanger, eller?

En problematik som vi sällan tar upp med själva ordet talang är att det är svårt att definiera vad vi faktiskt menar när vi säger det. Ordet osar mystik och ger en antydan om att det är något alldeles extra med denna person, att talang är något förutbestämt, att personen ”besitter en gåva”, har en förmåga utöver det vanliga. Talang – nåt vi föds med, något som ingen kan förklara, det bara finns där.

Eftersom vi inte riktigt har klart för oss vad vi menar när vi säger talang, mer än att många anser att det är något slags medfödd förmåga, så luras vi lätt att tro att vi kan finna dessa ”talanger” redan i ung ålder. Mitt område är sportens värld så jag tar exempel därifrån, även om vi självklart letar talanger även på andra områden i samhället. När vi på träning ser en person som är snabb, stark, har enkelt att förstå spelet, lär sig snabbt etc. så är det lätt att tänka ”vilken talang”. Dessa personer blir sedan premierade, får kanske spela mer, får mer uppmärksamhet från tränaren och lär sig därav ännu fortare. Den kanske även får chans att lära ut till andra jämnåriga vilket gör att kunskaperna befästs ytterligare.

Är detta så farligt då? Är någon en talang så är det väl så. Varför behöver detta problematiseras?

DN hade förra året en artikel om snedfördelningen inom fotbollen där följande siffror väckte mitt intresse över hur vi tänker kring talanger:

Totalt superettan + allsvenskan herrar (födelsedatum i procent)
Kvartal 1: 32% (157 spelare)
Kvartal 2: 30% (147 spelare)
Kvartal 3: 23% (114 spelare)
Kvartal 4: 16% (78 spelare)

62% av de som kommer till Superettan och Allsvenskan i fotboll är födda första delen av året. Endast 16% är födda de tre sista månaderna. Är det alltså så att vi har större chans att ”vara en talang” om vi föds tidigt på året?

Här har vi kommit ner till den brännande punkten – vad är egentligen en talang?

Är det en talang att vara född i januari? ”Nej” svarar de allra flesta. Ändå blir vi gång på gång lurade att tro att barn som är födda 11 månader före en jämnårig är en talang. Det finns flera anledningar till att en person är duktigare än en annan, men för barn och ungdomar är en stor anledning när på året personen är född. Det kan också ha att göra med social, kognitiv och emotionell utveckling, det kan ha att göra med att jag har ett storasyskon som spelar den sport jag själv intresserar mig av och får hjälp genom att härma en äldre. Det kan ha att göra med att jag utövar två eller fler sporter parallellt vilket gör att jag snabbar på motorisk förmåga.

Problemet är inte att barnen är olika i sina förmågor, det är klart att barn måste få vara det. Problemet är att selekteringen börjar för tidigt. Några oktober- till decemberbarn droppar av från sporten redan i 7-10 års ålder för de känner att de aldrig kommer ikapp sina kompisar (se bild ovan från ”Idrottens Himmel & Helvete”). Senare sållas några fler bort för att det enbart är ”talangerna” som får åka på vissa läger, blir uttagna till viktiga matcher, blir intagna på akademier eller gymnasium etc. Många har säkert hört att Marcus Hellner blev nobbad av fyra skidgymnasier innan han blev antagen i Gällivare.

Var Marcus en talang? Kanske.

Spelar det någon roll? Egentligen inte.

Det vi vet är att han blev en av världens bästa skidåkare. Det vi också vet är att det inte var tack vare det system vi idag har inom sporten, utan trots det. Det var definitivt inte tack vare att hans tränare/skola kallade hans jämnåriga för talanger och i och med det inte gav Marcus samma chanser.

Talangbegreppet grumlar vårt sinne och gör ofta människor en otjänst mer än det gynnar dem. Självklart ska vi stötta och peppa ambitiösa individer, självklart ska vi ge konkret feedback på bra prestationer. Men lika självklart är det att vi ska behålla så många barn och ungdomar inom idrotten så länge som möjligt och ta fram varje individs bästa. Jag tror att vi förmodligen gör det sistnämnda sämre om vi använder oss av begrepp som indikerar att en person har en speciell förmåga i tidig ålder. Det kanske inte missgynnar den personen, men det blir tyvärr oerhört enkelt att då bortse från andra individer som inte besitter samma förmågor. Barnen och ungdomarna har sin takt när det gäller fysisk, social och kognitiv utveckling – den sker i den takt som den ska. Vi vuxna behöver bejaka den takten och ge alla lika mycket stöd och möjlighet att bli sitt allra bästa jag.

Så, hur märker vi då att vi har lyckats med detta?

Ett exempel är att siffror inom stora sporter som presenteras om några år ser ut ungefär såhär:

Totalt superettan + allsvenskan herrar (födelsedatum i procent)
Kvartal 1: 24%
Kvartal 2: 27%
Kvartal 3: 23%
Kvartal 4: 26%

 

Kommentera