18 maj 2014

Om att lyfta varandra

Mental träning
 
, , , , ,
 

Hur peppar vi varandra på bästa sätt?

Genom en kommentar tillhörande mitt förra inlägg  så uppkom denna fråga. För visst är det svårt att veta hur vi ska peppa både oss själva och andra stundtals? Något som fungerade igår kanske inte alls fungerar idag och något som känns bra för en viss prestation kanske inte passar för en annan.

Jag började fundera kring detta och fick fram att ordet ”pepp” egentligen är väldigt missvisande. Pepp för mig blir gärna glada tillrop, applåder, ett verbaliserat kom igen nu-korståg med intensiv framtoning. För visst är det så vi gör när vi står bredvid skidspåret och ser åkarna svischa förbi, när vi står i klacken och ser hur en forward närmar sig motståndarmålet. Och på håll passar denna typ av pepp utmärkt. Men hur gör vi i ett lag eller i en familj där alla står oss nära?

Mycket av den mentala träningen handlar om att läsa av vad som pågår bortom orden. Mycket av det vi känner verbaliseras aldrig, men är nog så viktigt att ta fasta på. Däremot så fungerar människor så att ju närmare vi står en person desto mer tar vi för givet att den personen ska förstå om oss. Vi pratar ibland inte mer med våra närstående än vad vi gör med läktarklacken om hur vi känner, ändå förväntar vi oss mer förståelse från de nära och kära. Så för att pepp ska landa rätt behöver vi först och främst ställa frågor.

Att ta reda på vad som finns inuti just idag eller just inför denna specifika prestation. För genom att få fatt i känslan kan vi också använda vårt pepp på bästa sätt. Men sen var det ju det här med ordet ”pepp” som kanske hellre ska bytas ut till stöd eller uppbackning när vi vill nå någon som står oss nära. Pepp kan för mig vara en blick som säger ”jag tror på dig”, en hand på ryggen som säger ”du är trygg, det här ordnar sig”, en tumme upp och ett stort leende som säger ”du är grym, det här tar du”, en mening av bekräftande ”det du gör nu är otroligt starkt, jag förstår om du känner dig nervös”, en kram som får pressen inifrån att lägga sig lite.

Det finns så många olika sätt att nå varandra och peppa varandra och om du själv känner att ditt lag eller din familj inte alltid peppar dig på det sätt du vill, fundera då på om du har varit riktigt tydlig med vad du har för behov. Vi måste alla hjälpas åt för att stärka våra lag och våra familjer, vi behöver föra en ständig dialog för börjar vi ta saker för givna så blir det oftast mer fel än rätt.

Och samtidigt, det är alltid bättre att peppa på något sätt än att vara rädd för att peppa alls. Det är klart att vi ska lyfta varandra, för lyfter du mig så lyfter jag dig och det är så mycket roligare och tryggare än att streta på egen hand.

  • Känns jättetryggt när någon håller en i handen och jag är ofta i behov av pepp, inte för att jag är nere eller kanske rädd, men att man vill veta att man inte stretar ensam som du säger. Jag ger oxå mycket pepp och support till mina nära & kära, arbetskollegor etc, för jag blir stärkt av att få ge verbala omkramningar och se hur personen ifråga också känner sig bättre. Bra inlägg som alltid, Maria! Tack! Å håller du mig i handen, så håller jag dig! 🙂

    • Åh, ”verbala omfamningar” vilket fantastiskt ord. Tänk vad mycket skönare en sådan känns gentemot en ”verbal nyp i sidan”. Jag lyfter dig, du lyfter mig. Tillsammans blir vi starkare än vad vi någonsin kunnat vara på egen hand. Tack för din fina kommentar! <3

  • Anna 2014-05-21 Post Reply

    Kloka Maria som alltid finns där redo för pepping, ibland innan en ens hinnit förstå att det är det en behöver! Puss & Kram!

    • Tack Anna! Vad glad jag blir att du känner så. Du lyfter mig, jag lyfter dig. <3

Kommentera