07 maj 2014

Spelen som uppfostrar våra barn

Ämnen som berör
 
, , ,
 

Jag trillade över en fantastisk person idag via Facebooksidan
Nallebjörnsaktivisterna och hans namn är Daniel.

Daniel jobbar som speljournalist och på det sätt han använder sitt yrke för att göra denna värld lite bättre är definitivt värt att skriva många blogginlägg om. Daniel kommer åt en värld, ifrågasätter en värld, som många av oss ”vanliga vuxna” aldrig kommer i närheten av. Efter bara några få bilder som Daniel länkat i sin text så blev jag skärrad. Varför är världen så sjuk?

Jag som förr har varit totalt emot de spel som inte går ut på annat än att smyga runt med sitt vapen och skjuta ihjäl folk – ju mer blod och inälvor som flyger desto bättre – fick just en rejäl spark i magen. Dessa spel gled ner till listan ”vembryrsigegenligen” och de spel Daniel visade bilder ifrån seglade upp till ”vadihelveteärdetfråganom”-listan. Jag tror visserligen inte att FPS-spel är så himla bra de heller. De visar ju inte direkt på en lugn och fredlig tillvaro för mänskligheten. Kanske uppstår en viss främlingsfientlighet genom dem? Kanske.. vad vet jag? Men samtidigt så är det högst otroligt att dessa ungdomar hugger tag i en AK5a och börja skjuta hej vilt efter en spelsession.

En taskig kvinnosyn är dock mycket enklare att lägga sig till med, den kommer smygande, är mer subtil och därmed svårare att värja sig emot. Oavsett det handlar om att du är tjej eller kille så berättar dessa spel vad du förväntas vara och hur du förväntas agera i samhället. Vi får inte blunda för speltillverkarnas  enorma makt. De styr i mångt och mycket våra barns värderingar. Kanske styr de till och med våra värderingar, vad spelar du själv och varför?

Jag menar inte att alla spel är skit, många spel är väldigt bra, spännande och lärorika, men vi kan inte ta för givet att just våra barn spelar dessa spel. Vi behöver syna spelvärlden med kritiska ögon och ifrågasätta det som är sjukt! Precis som vi gör på så många andra områden i samhället. Låt inte detta enorma område passera oss obemärkt.

Men detta berättar Daniel själv så mycket bättre om än jag:

Hej.

Jag heter Daniel och jobbar som speljournalist.

Jag får resa en del i jobbet. För att se spel och prata med människorna bakom spelen. Och jag har alltid en personlig agenda med mig.

De senaste månaderna har jag frågat mannen bakom det här spelet
( http://ow.ly/wyaZu ) varför det ansågs relevant att förstora brösten hos den kvinnliga huvudpersonen, samt om huruvida jag hade fått klä min karaktär i stringkalsonger och se dennes snopp guppa upp och ner om karaktären hade varit en man.

Jag har frågat mannen bakom det här spelet ( http://ow.ly/wyb4I ) varför en karaktär som såg ut så här för 15 år sedan ( http://ow.ly/wybaO ) ser ut så här i dag ( http://ow.ly/wybhS ).

Jag har förmedlat till en av mina största idoler, mannen bakom spelet Killer 7, att jag sänkte mitt betyg av hans senaste spel eftersom det innehåller scener då jag som spelare ska vinna kvinnors kärlek (och fitta) genom att stirra på deras bröst och mellan deras ben medan de tittar bort, och slutligen ge dem en riktigt dyr present
( http://ow.ly/wybn9 ).

Jag har frågat mannen bakom den japanska rollspelsserien Tales varför nästan alla spel i den genren fortfarande handlar om en ung, stark pojke som ska finna sig själv och sin plats i livet genom att ta hand om en nervös och blyg ännu yngre flicka.

Och jag har vid världspremiären av detta spel ( http://ow.ly/wybzw ) frågat männen bakom spelet varför den enda kvinnliga karaktären bland tre manliga bär spets-bh under vad som liknar ett nattlinne samt har som superkraft att förföra övriga genom att hångla med dem.

Föga förvånande har jag än så länge inte fått ett enda vettigt svar, bland allt nervöst svammel om ”våra grafiker gillar stora tuttar” och ”vi har kollat med fokusgrupper”. Men kommer att fortsätta att fråga. Varje enskild gång det känns relevant. För kanske kan jag åtminstone plantera små, blygsamma tankefrön hos några av dessa regissörer, producenter och artister, kanske kan jag få dem att snudda vid nya synvinklar, och tillsammans med likasinnade få dem att en dag lämna dessa normer bakom sig.

Och anledningen till att jag skriver detta här och nu är a̶t̶t̶ ̶f̶å̶ ̶e̶n̶ ̶j̶ä̶v̶l̶a̶ ̶m̶a̶s̶s̶a̶ ̶l̶i̶k̶e̶s̶ följande:

Det finns inte en enda yrkeskår och inte en enda sund livsåskådning som inte tillåter en att göra sitt bästa inom dessa områden. Att fastslå en schysstare, mer respektfull och inte minst roligare kvinnosyn än den vi dragits med sedan stenåldern, är något vi alla måste hjälpas åt med. Det spelar ingen roll vad vi arbetar med eller hur våra liv ser ut. Vi kan fixa detta, på varsin arbetsplats, i varsitt privatliv, alla dagar. I dag pyr eldar som aldrig förr. Det är på gång, överallt. Men vi måste se till att blåsa syre över de eldarna.

Vart vi börjar?

ÖVERALLT.

Ingen kan göra allt.

Men alla kan göra något.

  • Tack för det inlägget, blir så glad över personer som David som ifrågasätter sjuka strukturer. För j-ligt med dessa bilder av kvinnor i spel, och så undras det varför genren är mansdominerad. Rent allmänt tror jag spel kan vara bra, utvecklande, plats för sociala kontakter osv. Men blir rasande över den bild av kvinnor och män som förmedlas. Ändring! Tack Maria och David.

    • Tack för ditt engagemang och dina kloka ord Sanna! Det är så tråkigt att hela spelvärlden svärtas ner genom dessa spelutvecklares förlegade och högst sexistiska tänk. Tragiskt. Kanske är dags att andra spelutvecklare sätter ner foten emot dessa idioter och visar vad spelvärlden faktiskt kan gå ut på – eller görs kanske detta redan? Som sagt, jag är en novis i denna värld av spel.

Kommentera